Var Bosse Jansson agent?
Den frågan väcktes ganska snart efter hans mystiska försvinnande. Anledningen var de många resor han gjort. I hans återfunna pass som var ett drygt år gammalt, fanns tre resor. En av dessa var en längre semesterresa som via Östberlin gått till Grekland och Turkiet, med avstickare till bl.a. Bulgarien och Polen. Två korta resor fanns också, den ena till Östberlin-Prag och den andra till Östberlin-Västberlin. Eventuellt reste han då via Island. Bland hans tillhörigheter har också hittats äldre biljetter, bl.a. till DDR och Wien.
Anders Sundelin skriver i sin artikel som jag tidigare hänvisat till att han inte tror att Bosse var östagent. Anledningen ska ha varit att dessa alltid utrustades med falska pass för sina resor. Men vi vet ju inte om Bosse hade ett sådant. När han försvann tog han med sig sin adressbok, han kan mycket väl också ha tagit med sig annat känsligt material.
Enligt forskaren Birgitta Almgren prioriterade Stasi vänsterorienterade unga studenter när de skulle värva svenska agenter. De var skickliga på att använda psykologiska metoder och se människors svagheter. Bosse passar väl in i mönstret. Hans mamma, som han var mycket fäst vid, dog 1969, hans pappa 1971. Därefter stod han helt ensam i världen. Almgren skriver:
”Många levnadsöden har gemensamma drag. Ungdomar som saknade familj, hade traumatiska barndomsupplevelser eller problematiska hemförhållanden var speciellt mottagliga för Stasis erbjudanden om hjälp och stöd… Stasiofficeren som handledare kunde bli ett slags fadersfigur” (Inte bara spioner, s 225). Hon hänvisar också till psykoanalytisk forskning om Stasis metoder för värvning. Skönlitterärt är detta väl beskrivet i John Le Carrés ”En perfekt spion.”
Vad hade Bosse då att erbjuda som kunde vara intressant för den östtyska (och därmed sovjetiska) säkerhetstjänsten? Det finns tre svar på den frågan:
1. Man satsade på att värva ungdomar, inte för vad de visste i nuläget (Bosse var brevbärare och hade knappast tillgång till hemliga uppgifter) utan för att de senare i livet skulle kunna hamna på strategiskt viktiga positioner i samhället.
2. Man var intresserad av inblick i den maoistiska vänstern, där man saknade inflytande.
3. Albanien! Landet var fientligt till Sovjet och mycket slutet. Genom Bosse fick man en perfekt möjlighet att få in en kontakt, kanske en kurir till någon som fanns i landet. Kanske var det genom Stasi som Bosse fick lära sig albanska. Han var ju intresserad av språk och de kunde hjälpa till med utbildning, vilket Almgren också skriver om (sid 50).