Jag har haft lite problem med Pierre. Han står inför en valsituation och jag är inte riktigt säker på hur han väljer. För att kunna beskriva det trovärdigt för läsarna måste jag också veta hur han tänker och känner i situationen. Lösningen blev att låta honom gå till en terapeut.

Det vill säga, det var jag som gjorde det. Jag tog hjälp av en god vän som är terapeut. Jag la mig på terapisoffan (bokstavligen) och blev Pierre. Jag gick helt upp i honom, sen gjorde vi en terapisession. Med hjälp av terapeutens frågor blev hans val och drivkrafter tydliga för mig, jag förstår hur han tänker och jag tror att jag kan skildra det på ett bra sätt.

Det känns rätt konstigt. Pierre blev verkligen en person, någon av kött och blod som talade genom mig. Jag hade honom kvar i mig hela kvällen sen fast jag vet att man bör ”avrolla” sig efter att man gjort den här typen av rollspel.

---

Andra inlägg

• Jag har flyttat Taube-bloggen
• Olle Wästberg och sanningen om Carmencita
• Evert och jag
• Adjö Rita och Pierre
• Nu som ljudbok!
• Väntans tider
• Klar!
• Hur lång är en roman?
• Vad tyckte lektören?