Mysteriet Bosse Jansson

Fallet med den försvunne brevbäraren Bosse Jansson upphör aldrig att förbrylla och fascinera, trots att det snart gått 40 år. Bosse Jansson lämnade Svensk-albanska föreningens lokal i Kristineberg på eftermiddagen den 3 april 1976 och har sedan dess aldrig synts till. Det fanns inga spår av något brott och inga tecken på självmord. I hans lägenhet återfanns hans plånbok och nycklar, liksom hans pass och bankböcker. Det enda som störde bilden av en pedantiskt ordningsam person var en kvarlämnad odiskad kaffekopp och ett par tofflor som låg utslängda på golvet. Polisen verkade inte särskilt intresserad av att utreda försvinnandet. I stället tömde den ansvarige utredaren lägenheten och hyrde ut den till sin dotter. Bosses tillhörigheter återfanns av en tillfällighet i en lumpbod på Söder. 
Bosse kom tidigt med i FLN-grupperna. Han var medlem i SKP (Sveriges kommunistiska parti, som stod Kina nära) och styrelsemedlem i Svensk-albanska föreningen. Bosse, som var ett språkgeni, pratade albanska. Jag kände honom själv från den politiska rörelsen, bland annat ledde han en studiecirkel om Albanien där jag deltog inför en resa dit.
Genom åren har historien uppmärksammats många gånger, senast i Aftonbladet 6 juli 2014 och i P1-dokumentären ”Brevbäraren som försvann” från 2013. Programmet innehåller en del felaktigheter men ger ändå en bra bakgrund till den märkliga historien.
Under de senaste åren har det, via nätforumet Flashback, förts en diskussion om fallet (Var beredd på att det tar några veckor att läsa igenom materialet, man får sålla bort allt dösnack och oväsentliga påhopp). Man kan väl inte säga att det har fört gåtan närmare sin lösning men privatspanare har grävt fram det mesta som går att få fram. Själv har jag under det senaste året pratat med flera personer som kände honom mer eller mindre väl. Fram tonar bilden av en udda och ensam person, utan några nära vänner. Flera använder ordet ”Asperger” när de ska beskriva honom, även om den diagnosen inte fanns då. En av privatspanarna har pratat med Bosses kusin som kände honom från barndomen och som bekräftar bilden av en begåvad särling med udda intressen.


Det är förstås den politiska kopplingen som gjort det här försvinnandet extra intressant. Tre huvudteorier har hela tiden funnits:
Han tog livet av sig. ”Han ville försvinna som han levde. Obemärkt och utan att ställa till besvär” säger en person som kände honom och som tror att han kan ha hoppat från en Finlandsbåt. Det finns forskning som tyder på ett visst samband mellan Aspergers syndrom och depressioner men Bosse verkar inte ha visat några särskilda tecken på att ha varit deprimerad.
Han råkade ut för ett brott. I vänsterkretsar misstänktes länge exilalbanska, regimfientliga grupper. Dessa kunde ibland vara ganska aggressiva och otrevliga men att de skulle gå så långt som att mörda svenska meningsmotståndare förefaller inte troligt. Många tror dock fortfarande att han blev mördad och att det handlade om något politiskt han blev indragen i eller fick kännedom om.
Han försvann frivilligt för att byta liv. Han lämnade kvar alla sina pengar, en ansenlig förmögenhet som han fått ärva. Men man kan tänka sig att han inte ville att det skulle märkas att han bytt identitet, och att han hade sin försörjning tryggad ändå. Den förklaringen hänger nära ihop med en annan teori som förts fram vid sidan av de ovanstående, nämligen att Bosse skulle varit agent. Det finns en del som tyder på det, tex hans resor. I hans lägenhet återfanns hans pass som togs ut i september 1974. På ett år, under vilket han inte arbetade heltid, gjorde han tre resor, samtliga genom Östberlin.


Intressant i sammanhanget är forskaren Birgitta Almgren som i sin bok ”Inte bara spioner” beskriver hur Stasi värvade agenter i Sverige. Vänsterradikala studenter var speciellt intressanta, förmodligen för att östtyskarna och ryssarna ville ha insyn i den maoistiska grenen av den kommunistiska rörelsen. Ensam och begåvad förefaller Bosse att ha varit urtypen för en som Stasi ville värva. Han borde också varit extra intressant, med sina kunskaper om det slutna landet Albanien. Det finns förstås inga som helst bevis för att han verkligen skulle varit agent, och i så fall, för vilken sida. Även om han var det är ju dessutom alla tre teorierna ovan tänkbara förklaringar för försvinnandet.


Varför skriver jag nu detta? Dels för att jag nyligen avslutat en roman som bygger på Bosses öde, med en teori om vad som kan ha hänt. Dels för att författaren Eva Kullenberg nyligen utkommit med boken 29:e Juli 1965 och andra olösta försvinnanden. Ett av de fall som behandlas i boken är just Bosse Jansson, delvis inspirerad av diskussionen på Flashback.
Till den boken ska jag återkomma i en senare blogg.

 

 

26 Dec 2015