En bok måste ha ett motto. Jag väljer mellan tre just nu:

Ingenting har blivit som du önskade (Virigina Woolf)

Men det var längesen, ja, det var evigheter sen
nånting brann,
i alla fall nära mig (Lars Winnnerbäck)

Är det en ynnest eller en förbannelse
att ha varit ung på sextiotalet? (Ulf Lundell)

Den sista frågan funderar Rita en del över. Det var en tid som präglade alla oss som var med. Men på vilket sätt? Jag kan nog känna igen mig lite i alla tre citaten.

 

En liten omröstning : vilket motto gör er mest sugna på att läsa boken?

---

Andra inlägg

• Jag har flyttat Taube-bloggen
• Olle Wästberg och sanningen om Carmencita
• Evert och jag
• Adjö Rita och Pierre
• Nu som ljudbok!
• Väntans tider
• Klar!
• Hur lång är en roman?
• Pierre går till terapeuten
• Vad tyckte lektören?