Jag har fått flera vänliga kommentarer om att Anders Sundelin har snott mitt uppslag och hur orättvist det är att han fått så mycket uppmärksamhet. Jag måste ändå påpeka, dels att han skrev om historien lång innan jag gjorde det och dels att hans bok är mycket bra och väl värd de positiva recensionerna. Den är välskriven och lättläst, den ger en fin skildring av stämningarna under sextio – och sjuttiotalet och hur unga människor som han och jag drogs till vänsterrörelsen.
Han går till botten med flera av de frågor som jag och andra funderat över, han intervjuar släktingar, gamla klasskamrater och grannar, han pratar med folk som då tjänstgjorde på albanska ambassaden. Han har till och med varit i Albanien och forskat.
Extra intressant finner jag hans samtal med en god vän som tidigare arbetat på Säpo och som numera arbetar i en märklig ”egen” grupp. Den personen, som själv arbetat med att värva infiltratörer i extremistmiljöer, säger om BJ: ”Om jag fått i uppdrag att värva någon i den miljön skulle jag intresserat mig för BJ.”
Inget i boken stöder teorin om självmord och ingen av de experter han intervjuat tror det. Någon framkastar tanken på en olycka, en nattlig promenad, han halkar, faller i Strömmen, kroppen skärs sönder av en båtpropeller. En mer fantasifull teori om Nordkorea nämns men som helhet slutar boken i ett frågetecken. Vart tog Bosse Jansson vägen?
Frågan är nu: var detta sista ordet om denna märkliga historia? Finns någonstans någon som sitter inne med svaret på mysteriet?