Leonard Cohen. Ständig följeslagare i minst fyrtio år. Så oändligt saknad. Här är min översättning av Famous blue raincoat. Använd den gärna , ni som sjunger ibland.
Din fina blå trench-coat (Famous blue raincoat)
Fyra på morgon, jag skriver till dig
Medan höstregnet strilar, jag fryser som satan
Stan kan va kall men jag gillar att bo här
Ljusen, musiken och skratten från gatan
Det sägs att du byggt dig ett hus långt ute på landet
Kan du hålla dig upprätt än
Har du nånting att leva av?
Men Jane kom förbi med en lock av ditt hår
Som hon fick samma kväll som du for
Då du äntligen skulle bli fri
Blir du någonsin fri?
Sist när vi sågs var du härjad och sliten
Din fina blå trench-coat var trasig och liten
Du vänta vid tågen och sa ”hon är sen”
Men du gick alltid hem utan Lili Marlene
Så du bjöd in min kvinna till din ensamhets rum
Och när hon kom hem var hon sluten och stum
Jag ser dig än med ditt yviga hår
Så typiskt- en ros och en tår
Tyst! Hon vaknade nyss
Hon sänder en kyss
Men vad kan jag säga, vad kan jag göra
Min broder, jag hatar dig än
Kanske jag saknar dig, kanske förlåter dig
Jag är glad att jag fick bli din vän
Men om du kommer förbi
Här hos Jane och hos mej
Ska din fiende sova
Och hans kvinna vara fri
Men tack för det tunga du tog ur hennes blick
Jag borde ha ansträngt mig mer
Men jag trodde nog inte det gick
Ja, och Jane kom förbi med en lock av ditt hår
Som hon fick samma kväll som du for
Då du sa att du skulle bli fri
Sköt om dig. Vi ses.