I slutet av boken ser Rita tillbaks på sitt liv och säger:

”Du vet, sjuttiotalet, man lovade så mycket då. Hela den tiden var en tid för löften. Det skulle bli en bättre värld lovade vi. Vi skulle kämpa för rättvisa och frihet. Vi till och med sjöng det, du vet, Befria Södern: Nu vi lovar dig mäktiga Mekong. Vietnamkriget tog slut och allt kändes möjligt.”

”En tid för löften.” Är det en bra titel på en bok? Vad säger ni, vänner, skulle ni kunna tänka er att läsa en bok som hette så?

Gott nytt år för resten. Nog skulle vi behöva lite av sjuttiotalets framtidsoptimism idag.

---

Andra inlägg

• Jag har flyttat Taube-bloggen
• Olle Wästberg och sanningen om Carmencita
• Evert och jag
• Adjö Rita och Pierre
• Nu som ljudbok!
• Väntans tider
• Klar!
• Hur lång är en roman?
• Pierre går till terapeuten
• Vad tyckte lektören?