Ni vet det där testet som egentligen gäller filmer och som utgår från tre kriterier:
- minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer
- … som pratar med varandra
- … om något annat än män.
Det är ju inte Rita som ska klara testet, det är jag. I en författargrupp jag är med i ställde någon nyligen frågan. Jag blev tvungen att läsa igenom det jag skrivit hittills. Se här vad jag hittade:
Hon kände sig allt mer otvungen i sällskap med friherrinnan. Drack gärna en kopp te med henne på eftermiddagen och passade på att beundra bokhyllorna. Ryska klassiker, franska, svenska nittonhundratalsförfattare. Det var en njutning.
”Tänk att bo så här. Som i ett bibliotek”, sa hon en sådan eftermiddag och rörde om i sin tekopp.
”Du får låna vad du vill” svarade Wilhelmina.
Rita kom med en Balzac hon lånat.
”Tyckte du om den?”
”Det finns ingen som kan beskriva världen så här idag.”
”Du är så duktig. Varför arbetar du som sekreterare?”
Hon förstod inte. ”Jag trivs på jobbet.”
”Din begåvning, ditt intellekt. Tror du en man skulle tänka så? Sikta högt Rita. Det är dags att vi kvinnor tar över.”
Yipee, heja Rita!