Jag struntar i Rita den här veckan, hon är bara så sur ändå. Jag gör en utvikning och erinrar mig att det är precis femtio år sedan jag vaknade den där morgonen i Prag. Eller rättare sagt, blev väckt av min polska rumskompis som kom in och skrek: ”Ryssarna. Dom är här!”
Jag trodde honom inte riktigt. Några veckor tidigare hade Brezjnev och Dubcek träffats och kramat om varandra och sagt att nu var allting bra. Trodde den tjeckiske ledaren Dubcek på det då? 21 augusti blev han fängslad av de sovjetiska trupperna och förd till Moskva.
Mitt främsta minne från den morgonen är tystnaden. Det enda som hördes var de ryska truppernas bandvagnar och marscherande steg. Allt annat var tyst, på trottoarerna stod pragborna chockade och försökte förstå vad som hände deras stad.
Det dröjde några timmar innan motståndet började komma igång. Då blev ljuden annorlunda: protester, demonstrationer, skottlossning.
Om detta har jag skrivit i ”Pytt i panna över ett avslutat sextiotal”. Det är rea på den nu om man beställer den av mig.
Femtio år… Här är bilder från mitt fotoalbum. Tittar ni noga ser ni mig.
Läs mer i Ritas blogg